GLAD OCH TREVLIG PÅSK
Från boken 365+1 Godnattsagor
Förlagshuset
Fyris (1989)
Oli Anka (Del 1 (2)
Det var en gång
när Fru Anka var mycket lycklig.
Hon lyssnade till de små ljuden från äggen när det höll på att spricka sönder.
Snart skulle hon ha en hel liten kull av små ankungar.
Ett av äggen rullade hela tiden i väg,
från det kom inget ljud alls.
- Hur kan det komma sig? undrade fru Anka och stirrade på ägget.
KNAK! BRAK! KNIRK! Lät det från de andra äggen och ut kom de små duniga ankungarna.
- Underbart! suckade fru Anka lyckligt.
Hon sneglade
på ägget som låg där utan en spricka i.
KNÄPP! Utan vidare gick det sista ägget sönder och ankungen inuti sköt
rakt upp i luften.
Fru Anka bara såg på med öppen näbb hur den yngsta ankungen for högt upp.
Men den lilla kom snart ner på jorden igen
för han kunde naturligtvis inte flyga ännu.
Han landade på rygg bredvid sina syskon.
Fru Anka såg med ömhet på sin son.
- Jag tänkte väl att du skulle vara olik de andra, sade hon.
OLIK! Skrockade den
lilla ankungen.
- Kalla mig Oli!
Det första Oli ville var att lämna hemmet.
- Det kan du inte! sa fru Anka bestämt.
- Du har ju just kommit hit.
- Ja men, jag har så´n lust på äventyr, förklarade Oli.
- Du får vänta
med äventyr tills du har vuxit upp, ropade Fru Anka.
Hon var tvungen att ropa för lilla Oli var redan på mot äventyret.
Oli Anka Del 2 (2)
Oli Anka var olik alla andra.
Han
var född med en mycket stor äventyrslust och beslöt att utforska världen med den.
Den första plats som Oli kom till var inte så spännande
som han hade trott.
Han trodde att så långt som han hade gått måste han ha kommit utomlands men det hade han inte.
Han hade bara kommit till bondgården.
Bondens fru höll på att göra rent i köket.
Hon tyckte inte om det arbetet, så hon gjorde det så snabbt hon kunde.
Hon var rätt så närsynt
så att när Oli slog sig ner på en träsked för att vila, trodde hon att han var en dammvippa av fjäder.
Oli fick hålla i sig allt vad han
orkade ty här åkte han upp med fart för att damma tavlorna.
Så åkte han åt sidan för att klockan skulle dammas och så ner i en vas.
Oli kunde gott ha hetat Dammi innan hon var klar med honom.
Han rusade bort från träskeden så
fort hon lade den ifrån sig.
Han hade tänkt springa ut genom dörren, men med allt damm i ögonen sprang han åt fel håll, rakt in i en vägg.
Just då kom bondhustruns son, Freddi, hem från skolan.
Freddi såg inte Oli, som satt på
golvet och försökte borsta dammet ur ögonen.
Freddi tog av sig mössan och slängde den tvärs över rummet.
Den missade kroken och hamnade rakt över Oli.
Oli trodde att taket hade fallit ner över honom och sprang för att försöka
bli av med det.
Freddi såg på sin mössa som sprang över golvet och då skrek han.
Med Freddis skrik ringande i öronen, lämnade Oli sin äventyrslust bakom sig i bondgården.
Han visste att hans näbb pekade mot ankdammen där
hans hem fanns, för han kunde höra sin mamma tala om för hans syskon vad de skulle göra under den första simturen.
Oli beslöt sig för att
också vara med och komma tillbaka senare efter sin äventyrlust.
Men han tyckete så mycket om att simma med sin mamma och sina syskon att han aldrig brydde sig
om att leta reda på den igen.
S
L U T